Att bli min egen psykolog
Jag har satt mig i skolbänken igen! I fredags inledde jag insatsen arbetsfokuserade KBT-terapi vid stress, som jag berättade om i mitt förra inlägg.
Behandlingen omfattar mellan 10 och 12 tillfällen då jag träffar min psykolog Robin, som jobbar med det här forskningsprojektet. Mellan gångerna får jag hemuppgifter, som vi sedan går igenom vid nästa tilläfälle. Målet med terapin är att Robin ska identifiera mina sårbarheter som leder till stress och presentera strategier för att hantera dem. Första halvan av behandlingen drivs av honom men sedan är tanken att jag själv ska ta över ansvaret mer och mer. Lite som att jag till slut blir min egen psykolog, försedd med nödvändiga strategier för att kunna leva och arbeta hållbart långsiktigt.
Vi konstaterade båda två att den här modellen nog kommer att passa mig väldigt bra och ju mer jag fick veta om behandlingen, desto mer spännande känns det. När jag berättade för Robin om vad som ställer till det i vardagen för mig förstod han precis. De utmaningar jag har identifierat som mina största är att fördela min energi mer jämt och inte falla för impulser. Jag har svårt för att bestämma mig för en väg fram och hålla mig på den utan att lockas in på sidospår.
Igår eftermiddag åkte jag och David upp till Björnrike och i bilen berättade jag för honom om behandlingen. David är själv strateg ut i fingerspetsarna och har ett pannben av stål. Han sätter en plan, håller sig till den och ger sig inte förrän den lyckas. Den egenskapen hos honom kan jag bli så avundsjuk på. Själv har jag aldrig haft en strategisk plan för någonting. Jag har hoppat på roliga uppdrag som kommit i min väg, vilket såklart har haft sina fördelar. Jag har haft ett väldigt roligt arbetsliv och byggt ett jättestort kontaktnät. Innan jag fick barn gjorde det inte så mycket om jag hade en eller ett par bollar för många i luften, eftersom mitt privatliv i princip tog noll energi. Idag är jag mamma till barn med speciella behov och mitt privatliv är ofta väldigt energikrävande. Dessutom har jag inte lika mycket flexibilitet och tid vilket gör att jag behöver arbeta mer fokuserat. Framför allt behöver jag prioritera och välja bort. Jag har helt enkelt inte råd, i form av tid och energi, för att falla för impulser och tacka ja till höger och vänster. Vill jag uppnå någonting långsiktigt och hålla mig frisk på vägen behöver jag välja bort det som känns kul kortsiktigt.
David är ett väldigt bra bollplank i den här processen. Han hjälper mig att vända och vrida på perspektiven och känner mig så väl att han kan ge goda råd om hur jag bör prioritera i allt som ligger på mitt bord. Om några veckor börjar jag jobba på 75 procent och syftet med den arbetsfokuserade KBT-terapin är att jag i slutet av behandlingen ska vara uppe på heltid.